If at first you don't succeed,

you probalbly wont the second time around either.

Hade en trevlig rendez-vous med kocken i torsdags, en favorit i repris.

Fick upp hoppet, men igår träffade jag honom ute och han ville inte något mer än mig än att knulla. Det är liksom en förbannelse. Antingen vill de bara vara vänner, eller så vill de bara ligga.

Jag är trött, och jag ska inte ligga runt så mycket på ett tag. Jag trodde jag var tillräckligt kall och hård, men jag blir fan ledsen varje gång jag blir nobbad.

Är jag inte värd någonting?

De ska dö allesammans. Idioter som inte fattar mitt värde. Fan.

Gör tvärtom!

EN underbar dag. Jobb, föräldrar, köra bil, laga riktig mat (lammstek) till skogis, snack och lite film.

Skogis hade f.ö. läst en artikel i gp om hur olika typer av relationstyper.

Han berättade att han är tvivlaren, och velaren.

"Jag tror jag vet vilken du är också. Den som ligger med personen för snabbt"

Vad kallas den typen? Slampa?

I dunno, men visst kan det vara så. Men jag tycker det är två olika saker att dra hem ett ONS och att hitta nån att bli kär i. Att knulla med random killar man hittar på krogen är pure physical, och eventuellt lite bekräftelsetörstande också. Mest brukar det vara kul. En sport.

Menmen, det kanske stör mina planer att skaffa en pojkvän i höst. Jag ska sluta med det. Försöka i alla fall.

Calling Dr Freud

Idag när jag sov middag (jag behöver det, jag är gammal) så drömde jag att jag var i min lägenhet och gick runt. Plötsligt upptäcker jag att dörren står öppen och istället för min trappuppgång är det som en korridor med massa dörrar som står öppna. Sen upptäcker jag att jag är naken, och när jag springer in i vardagsrummet sitter Skogis i fåtöljen.
Hjälp, dörren var öppen, säger jag.
Jag vet inte vad han sa, men det var ju jäävligt konstigt att det inte var konstigt att han var där och jkag var naken.

Drömmar är väl så.
Jag tänker mig att det handlar om att jag är rädd för att misslyckas, att jag avslöjas som bluff.

Eller så handlar det om att jag kanske levt lite promiskuöst, både med kropp och psyke, och att jag borde stänga igen för att det skadar mig.

Eller så är alla öppna dörrar ett tecken för att jag har en massa öppna dörrar i livet som jag är rädd för.

Vad tror ni?

Long time..

Ja, det var längesen.. Jag har varit upptagen med nya jobbet. JObbat för mycket, och inte fått betalt för det. Känt mig överkörd och ryggradslös. Men jag försöker ändra på det. Inte jobba för mkt och inte bry mig.

Killen jag träffade på svartklubben för några veckor sen är ung och neurotisk. Han vet inte vad vi har för relation och vet inte hur han ska hantera det.

Typiskt av mig att bli intresserad av såna killar. De vill inget illa, men det är alltid dem man faller för och krossar sitt hjärta.

Jaja, han stack från båten igår, jag försökte ha kul, följde med en okänd kille till en svartklubb, men orkade inte köa så jag gick hem..

Jaja. Vad som är bra är att jag har en massa bra vänner. Sannex, Mysan och Skogis. Och alla andra. Igår träffade jag Ak en stund, känns som det var evigheter sen vi sågs. Men det är väl så, alla är busybusybusy och har inte tid. Me included.

Jag ville ju bara mysa med killen från Smögen. Varför vill inte han det? Tycker han att jag är för gammal? Tror han att jag vill gifta mig och skaffa barn imorrn?

Faaaan.

Och grejen är, om han bara kunde säga: Nej, jag vill inte det här, så hade jag kunnat få honom ur min skalle och fokuserat på att kanske träffa någon som vill vara med mig.

Men det gör han inte. Utan är svävande. Fuck.

Jaja, jag håller på att dra i lite trådar nu. Får se om man går ut ikväll.. Igen. tredje dagen. Och jag gillar inte ens att gå ut.

Lööv

MMmm. Ihh ihhh.. I lördags träffade jag en kille på den där svartklubben i gamlestan, vi hånglade, jag drog med honom hem (inte motvilligt dock), vi låg och sen hade vi sällskap på vagnen dan efter. Och jag fick hans nummer och han mitt. Jag mitt dumma nöt messade ju med en gång, fick inget svar under hela söndagen och hade ångest och panikgooglade (svårt när man bara vet förnamnet).

Men sen svarade han på kvällen och tja, sa att han hade haft det trevligt och så.. Och sen frågade jag om vi skulle ses någon gång mer, och det ville han. Och så skrev han att han skulle höra av sig på månsag efter jobbet.

Så nu har jag varit på en riktig dejt. Kaffe, promenad, prat och sånt. Mycket trevligt! Oj!

Okej, han kanske är lite väl ung, men han är väldigt söt, lång, fint hår, snygga kläder (herregud, jag vet inte vad han har för skor men de måste vara snygga!), fina armar och en rygg som är så bred att jag får plats med huvudet mellan skuldrorna.. MMmmmmmMMmmm..

Jaja, vi får väl se hur det går. Men det känns faktiskt som jag skule kunna tänka mig träffa honom mer, känns inte som nån drama, inget komplicerat. Han är bara pigg och glad och gillar att prata. Och så kommer han från Smögen. Jag behöver en man från bohuslän!