Klart jag gillar att knulla. Men det rör sig om den fysiska transaktionen, i mitt fall: kuken i fittan. Det har blivit lite knulla i den bemärkelsen den senaste tiden. Den har ersatts av en mycket kallare och inte alls njutingsfull penetration. Vi kan kalla den rövknull. Jag har helt frivilligt ett mig in i en bransch där man ska tacka och buga om man får förtroenda att arbeta en månad, en vecka, en dag. Jag har nu jobbat på den stora kvällstidningen i tre månader, och jag kan inte klaga på arbetsplatsen, inte heller artbetsuppgifterna (även om många ser ner på mig som hoppat högt av lycka över att skriva om en fånig danstävling i tv).
Många av de jag lärt känna på jobbet är, liksom jag, vikarier. Man blir så glad, så glad, om man får förlängt. Det började bra för mig: Jag fick en månad. Sedan har jag gått och fått en vecka till, en vecka till. Nu är det jag vet inte vilken gång i ordningen mitt kontrakt går ut, och jag känner mig oönskad, kass och värdelös. Jag vet att jag inte är sämre än någon annan journalistjävel, men situationen är så pressande att man skyller det på sig själv. Det är ungefär som att vara ihop med en kille med alkoholproblem: det måste vara mitt fel att han dricker, och det är mitt ansvar att få honom att sluta.
Sista dagen på jobbet underströk känslan av att vara mentalt rövknullad genom att bossen var sur hela dagen. Jag sa det till mina vänner som försökte förklara att det inte var mitt fel och att chefen nog bara hade en dålig dag. Konstigt nog hade hon bara en dålig dag när hon pratade med mig. Allt jag gjorde var fel. Först glömde jag credda att nyhetsbyrå, sen stod jag i vägen när chefen pratade med någon annan, sen tog jag de utlagda jobben för snabbt. Jag gjorde tydligen allt fel, och det lät chefen meddela framför alla kollegor och även den intilliggande redaktionen. Så jävla barnslig man känner sig när man har någon som klagar och ryter och man bara vill gå in på toaletten och gråta.
Sista dagen på jobbet underströk känslan av att vara mentalt rövknullad genom att bossen var sur hela dagen. Jag sa det till mina vänner som försökte förklara att det inte var mitt fel och att chefen nog bara hade en dålig dag. Konstigt nog hade hon bara en dålig dag när hon pratade med mig. Allt jag gjorde var fel. Först glömde jag credda att nyhetsbyrå, sen stod jag i vägen när chefen pratade med någon annan, sen tog jag de utlagda jobben för snabbt. Jag gjorde tydligen allt fel, och det lät chefen meddela framför alla kollegor och även den intilliggande redaktionen. Så jävla barnslig man känner sig när man har någon som klagar och ryter och man bara vill gå in på toaletten och gråta.
Nåväl, det gjorde jag inte, men jag är fortfarande arg och lite bitter över att mina femton minuter avslutades med en smäll på käften och en stor jävla kuk i röven - helt utan kärlek.
