Tebax i Stockholm

Jaha, då var man här igen.

Känns som vanligt, som hemma. Som hem nummer två.

Jag saknar min baby, men han är upptagen med jobb, jobb och jobb och hade ändå inte haft tid för mig.

Jag bor hos min farbror och hans tjej, de är snälla och jag får mat. Känns sjukt lyxigt, och jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Pengar har jag inga.

Nån gång kanske jag blir rik, och då ska jag lämna tillbaka alla pengar jag får av mina föräldrar för att överleva, alla middagar jag blir bjuden på av min farbror och alla öl min baby köper till mig.

När nu det blir.

Trots lågt cash flow, och trots att jag inte kan vakna bredvid min älskling är jag ganska nöjd. Det känns bra att veta att man har någonstans att gå varje dag, att känna sig behövd.

Att min rygg dessutom inte känns som den av en 80-åring hjälper till. För första gången på väldigt länge har jag inte ont 24 timmar om dygnet. Det tackar jag den gulliga sjukgymnasten Kevin för, och hans nålar. Goddammit, det borde vara lag på att alla som sitter minst 8 timmar om dan framför datorn ska få akupunktur.

Well, am off to bed, ska försöka hitta på något trevligt att skriva om snart, trots att "0 kommentarer" inte manar till nån kreativitet. Feel free to wake it!