Söndag utan angst, yeah right.

Ja, förra söndagen var ju så fin och skön och jag var så kär och låg i sängen och myste med min kille och snackade om att "shit, det är söndag och jag mår bra, det är ju helt sjukt".

Men det varade ju inte för evigt. Efter vi kollat filmen kollade jag min mail där jag fått ett meddelande från min chef om att det är kris och yadayadayada, vi pratar mer imorrn. ANyways, i torsdags blev jag uppsagd, av ekonomiska anledningar, sägs det, men en person som jag tvivlar ju och dömer mig själv hårt. Vad har jag gjort för fel? Är jag inte tillräckligt bra und so weiter..

Men det är klart jag är, och om detr nu inte har att göra med ekonomi, utan att de tycker jag är dålig, så är de ju helt knäppa i huvudet, för jag är faktiskt grym.

Min kära nya pojkvän, som jag säkert umgås alldeles för mycket med, leker med sig själv idag, och jag håller på att gå sönder av saknad och känner mig som 15 år igen. Det är fint på något sätt.

Det är konstigt det där med relationer, hur de startas, hur och när. Han raggade upp mig för tre helger sen, och sen har vi umgåtts konstant, jag får liksom inte nog. Vi är fåniga och leker familjeråd och pratar om vår framtid och kan spendera timmar med att bara ligga och titta på varandra och överträffa varandra i gullighetsbetygelser.

Kärlek är som en sjukdom, det förändrar en totalt. Jag går bara runt och fånler.
Och min dåliga sida undrar hela tiden varför han gillar just mig, jag som är tråkig, ful och gränslös. Måste försöka tona ner denna sidan, för den kan ju faktiskt bli sjukt irriterande.

Jaja, jag känner mig som vanligt denna söndag, lagom ångestig och gråtfärdig, dålig, neurotisk, ful, tjock och dum i huvudet. Det är ju skönt att något är som vanligt i alla fall.

Pratade med mitt ex på msn i veckan och han berättade att han hört att jag träffat någon, och jag sa att ja, det har jag, han är jättebra, varpå exet: Du har väl hört att jag ska ha barn??

HAAAALLLÅ! Ett, ja, jag har hört, två, jag bryr mig inte, eller, ja, det är väl kul för honom och TRE, är det nån slags kapprustning? I så fall vinner jag lätt, för min kille är fanimig det bästa som finns på denna jorden, och han verkar ju dessutom gilla mig. ÅÅÅÅH, han är bäst bäst. Föööööööööörlåt. Jak er snel hest.

Anyway, i fredags var jag på en halloweenfest på majvallen. Jag var utklädd till sjöjungfru, Sannex var tutanchamon, mysan och hennes kompis var läkare och patient och bjöd mig på läkarsprit, jag blev lite för full, stod och dansade på grannens träsoffa och sa åt alla att fuck off eller nått. Min käre vän hade lånat mina kläder och var hippie, men det var inte så många som fattade det, eftersom vi befann oss i majorna. Det var fint i alla fall. Sannex tokdansade och var aggressiv, nöp mig i armen så jag fick blåmärken för att jag inte ville dansa.. Tokish.

Igår var jag på fest hos Skogis, alla gick ut sen, alla förutom jag och min kära, som gick hem till honom och drack gt och såg the mighty boosh och fånlog och tävlade i vem som kunde säga gulligast saker.

Jag kanske inte är en arg person längre? Har jag varit det förut? Jag har känt mig väldigt negativ länge, men liksom, det tjänar jag ju inget på. Okej att jag förlorat mig jobb och alltid är pank. Så länge jag får ligga och så länge jag får kärlek och får ge kärlek är jag glad.

Muthafuck, jag låter som jag vet inte vad. Jag kanske måste sluta blogga för gott innan det blir nån slags livsnjutarblogg med små söta betraktelser över livet och kakrecept och skit. Huua.

I am sooo loosing my edge right now. Godnatt.